Vilket var det första dataspelet?

God Adam

Detta är del ett i en serie inlägg om data- och datorspelens historia. Här ska jag försöka reda ut vilket som var det första dataspelet. Svaret är inte helt enkelt och beror lite på vad man menar med dataspel. Spel i alla dess former har ju intresserat och roat människan genom alla tider. Från lek med pinnar och stenar när vi var nomader till dagens elektroniska spel där du kan kliva in i en virtuell värld och spela mot människor som sitter på andra sidan jordklotet.

Övriga inlägg i serien:

Arkadspelens era

Hemdatorns- och datorspelens historia

Livet i åtta bitar: NES

Nästa generation: 16-bitars eran

Varför misslyckades Dreamcast?

De tre stora: Nintendo, Sony, Microsoft

Spacewar

På 1940-talet kunde de första datorerna vara stora som ett helt rum. Det som idag utgörs av små microchip bestod då av stora och dyra vakuumtuber. Dessa genererade ordentligt med värme och det var inte ovanligt att man använda vattenkylning för att hålla nere värmen, precis som en del gamers gör med sina datorer idag. På 1960-talet gick man istället över till microchips vilket får ses som en revolution för datorn som nu blev mindre, snabbare och mer effektiv. Lagringsmedierna utvecklades också. Först bestod de av stämpelkort, ett slags papperskort med hål i som datorn kunde läsa av.

Den största förändringen som skulle påverka datorspels framväxt var hur datorn visade information till användarna. På 1960-talet fanns det tre universitet i USA som hade grafiska monitorer som skötte denna uppgift: Utah, Stanford och MIT. På en av dessa datorer, PDP-1 på MIT, skapade studenterna program som lagrades på band i en låda nära datorn. Det ansågs som en prestation att skapa ett nytt program, eller göra betydelsefulla ändringar i ett färdigt program.

Steve Russell, en medlem i MIT:s Tech Model Railroad Club (TMRC) född 1937, bestämde sig för att skapa det ultimata programmet, eller ”hacket”: Ett interaktivt spel. Året var 1961. Efter sex månader och 200 timmars jobb hade Russell skapat den första versionen av spelet som han döpte till Spacewar. Det var ett spel där två rymdskepp duellerar mot varandra genom att skjuta raketer. Tack vare switchar som var inbyggda i PDP-1 kunde spelarna kontrollera hastigheten och kanonerna på skeppet.

Andra medlemmar i TMRC gjorde förändringar i spelet och 1962 fanns det en färdig version med ett planetarium som bakgrund och en sol med gravitationskraft i mitten av banan. Medlemmar i TMRC uppfann snart även de första handkontrollerna som var mer användarvänliga än switcharna på PDP-1.

Tennis for two

18 Oktober 1958 kunde besökare på Brookhaven National Laboratory utanför New York spela ett tennisspel som skaparen William Higinbotham kallade Tennis for two. Syftet med spelet var att presentera forskning på ett lite lättsammare sätt då fysikern Higinbotham ansåg att många av dåtidens vetenskapliga utställningar var statiska och saknade interaktivitet.

Tennis for two spelades på ett Oscilloskop som styrdes av en analog dator. Spelarna styrde sin ”tennisspelare” via externa handkontroll med en ratt och en knapp. 100-tals besökare köade för att få en chans att prova den nya uppfinningen. 1959 utvecklades spelet med en större skärm och nya speltyper introducerades där man bland annat la in gravitation som en parameter.

Förmodligen visste inte Higinbotham att han skulle räknas som en av grundarna av en miljardindustri när han skapade Tennis for Two. Men var han först? Åter igen beror det på hur man ser det. Somliga argumenterar för att Spacewar var det första dataspelet (video game) på grund av den videoteknik som användes för att visualisera datan från PDP-1. Andra menar att det fanns tidigare spelvarianter som också kan räknas som dataspel. Till exempel Cathode-Ray Tube Amusement Device från 1948, som till viss del förlitade sig på att spelarna la ”overlays” på skärmen, ungefär som på spelkonsolen Vectrex från 1982.

Källor:

Kent, L.S, The Ultimate History of Video Games: the story behind the craze that touched our lives and changed the world, Prima Publishing (2001).

Poole, S. Trigger Happy: The inner life of videogames, Fourth Estate, London (2000).

http://www.bnl.gov/about/history/firstvideo.php (Maj, 2015).

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *