Hemdatorns och datorspelens historia

Commodore 64

Idag finns det mängder av möjligheter och plattformar att spela spel på. Vi har skrivit om arkadspelens historia, 8-bitarseranfortsättningen på denna och Sonys, Microsofts och Nintendos väg till marknadsdominans i tidigare artiklar. Här tittar vi närmare på hur spelandet på datorn för hemmabruk växte fram och har utvecklats. För att få lite bakgrund kan det vara bra att läsa om det första dataspelet.

Hemdatorn gör entré

Tack vare microchips blev datorer möjliga att tillverka i mer smidiga format än tidigare då det inte var omöjligt att de kunde ta upp ett helt rum. Det öppnade upp för möjligheten att använda en dator i hemmet. Innovativa personer har programmerat spel på datorer så länge de funnits och i och med att datorerna blev kraftfullare kunde spelen göras mer komplexa. När den här artikeln börjar har Apple släppt sin Apple I 1975, Atari 400 1979 och IBM PC 1981. Det var dock ett annat företag som skulle ta spelandet till datorvärlden på allvar: Commodore (betydelse: kommendör).

Commodore 64

Commodore International, eller Commodore Business Machines (CBM) grundades av Auschwitzöverlevaren Jack Tramiel  1954 i Toronto, Kanada. Efter frigörelsen i slutet på andra världskriget tog Tramiel värvning i amerikanska armén och lärde sig där att reparera skrivmaskiner. Det var denna verksamhet som låg till grunden för företaget Commodore. På 1960-talet samarbetade Commodore med Casio och tillverkade miniräknare. 1976 köpte man chiptillverkaren MOS Technologies som tillverkade 6502-chippet som satt i både Apple II och Ataris tidiga 400 och 800-datorer. Tramiel var känd som en hårdför affärsman och chef.

Commodore Pet Computer från 1977 var den första hemdatorn med en prislapp under $1000. Nästa dator, VIC-20 från 1981, kostade $300 och marknadsfördes bland annat med hjälp av William Shatner som spelade Captain Kirk i Star Trek. Företagets stora genombrott skulle dock komma ett år senare då man släppte Commodore 64 (C64).

Commodore 64 såldes i totalt 17 miljoner exemplar mellan 1982-1994, varav 100 000 i Sverige. Det är den mest framgångsrika datorn någonsin. 1983-1984 stod Commodore för 40% av hemdatormarknaden. C64 hade en klockfrekvens på ungefär 1 Mhz och kunde visa grafik i 16 färger på en vanlig TV. Den hade 64kb ram och ett dedikerat ljudchip (SID). Grafik och ljud byggde på chips från MOS som var tänkta att använda i nästa generations spelkonsol men som tack vare Tramiel hamnade i C64:an istället. 1983 kostade den 7000 kr i Sverige, men priset sjönk snabbt till 4000 kr (enligt en annons från Handic). In på 1990-talet låg prislappen på 2000 kr vilket var när författaren till denna artikel köpte sin.

Commodore 64 kunde vinna marknadsandelar tack vare aggressiv marknadsföring. Datorn såldes i vanliga varuhus istället för i dedikerade datoraffärer. Den kombinerade avancerad hårdvara med lågt pris. Det skapades runt 10 000 spel och program till datorn. Glada amatörer kunde dessutom sitta och programmera direkt i BASIC och spara sina skapelser på den medföljande bandstationen. Dockgråt och ballongfärd var två klassiker som man kunde knappa in själv genom kod som fanns i den medföljande instruktionsboken (som kombinerade en setupguide till datorn med en introduktion till BASIC). Konkurrenter på den här tiden som bör nämnas i sammanhanget var, förutom Apple och Ataris datorer nämnda ovan, brittiska datorerna Sinclair ZX81 och Amstrad/Schneider CPC.

C64 blev både framgångsrik och fick kultstatus. Än idag utvecklas det tillbehör till den såsom nätverkskort som med fördel kan användas tillsammans med operativsystem och webbläsare(!) på ett flashminne. Det fanns även en hel del tillbehör tillgängliga under datorns livstid. C64:an hade goda expansionsmöjligheter i form av diverse portar av olika slag. TAC-2 är en av de bästa joysticks som någonsin skapats. Matrisskrivare, monitor, mus fanns att köpa. Bandstationen 1531 som följde med datorn var känd för att behöva justering av tonhuvudet då och då. Diskettstation 1541 möjliggjorde snabbare inläsning av spel och program. Spelen som låg på band tog ofta länge att läsa in. Faktum är att de kopierade ”turbospelen” hade fördelen av att de tog mindre plats och gick snabbare att läsa in. Det var inte ovanligt att man kunde klämma in 20-30 spel på ett kassettband, som gick finfint att kopiera av kompisarna. Här föddes grupper som Fairlight med flera som flitigt skapade komprimerade kopior av originalspel. C64 hade även stöd för spel på cartridges, men dessa var dyra och inte så vanliga.

En rolig anekdot/myt i sammanhanget är spelet The Great Giana Sisters, ett plattformsspel som är otroligt likt Super Mario Bros till Nintendo Entertainment System. Enligt legenden stämde Nintendo tillverkaren Time Warp Productions vilket inte riktigt stämmer. Förvisso noterade Nintendo spelens likhet och bad därför vänligt att spelet skulle tas bort från butikshyllorna vilket också skedde. Frågan är vad som skulle hänt om spelen fick stå kvar? I alla fall så fick spelet en helt ok uppföljare i Hard n’ Heavy, även det ett plattformsspel men med lite mer unika banor än i Giana Sisters. Giana Sisters har efter detta blivit ett samlarobjekt, så ser du ett exemplar i gott skick på eBay – köp!

Uppföljarna

Säg den saga som varar för evigt. Tramiel lämnade Commodore 1984 efter interna stridigheter. Företagets nästa steg blev att köpa upp företaget Amiga Corporation, vilket nu blev en underavdelning i företaget kallad Commodore-Amiga. Resultatet blev att det släpptes en bunt Amiga-datorer som ingen egentligen förstod skillnaden mellan. De mer populära varianterna var Amiga 500 från 1987 och Amiga 1200 från 1992. Andra varianter var Amiga 1000, 500+, 600, 2000, 3000 och så vidare. På 1990-talet släppte man även två konsoler för hemmabruk: CDTV och Amiga CD32 och C64 Game System.

Precis som SEGA senare skulle göra på 1990-talet hade Commodore nu förvirrat sina användare ordentligt. Kompatibiliteten vad gällde spel var lite knölig mellan datorerna även om de ofta fungerade. Förutom Amiga-datorerna släppte man ett antal varianter av uppföljare till C64: Commodore 128, C64S och så vidare.

PC

Nu hårdnade dessutom hårdnade konkurrensen från PC och Apple Macintosh. När PC-datorerna började kunna visa ordentlig 3D-grafik kunde inte Amigas AGA-chip vara med och tävla. 1994 gick Commodore i konkurs. Dessutom var Atari, vars ST-dator hade haft vissa marknadsframgångar, i stort sett ute ur leken efter floppen med spelkonsolen Jaguar. De gick i konkurs 2013. Framtidens slag om spelarnas uppmärksamhet skulle utspela sig mellan spelkonsoler och PC-datorer. Anledningen till att PC:n slog igenom var bland annat att det inte bara var en tillverkare som gjorde dem. Mängder av kloner, mer eller mindre kompatibla med IBM:s PC dök upp på marknaden. Tricket för tredjepartstillverkarna var att skapa ett BIOS som var IBM-kompatibelt. Microsofts operativsystem MS-DOS och senare Windows hjälpte till att standardisera datorns mjukvara. 1990 stod PC för 65% av hemdatormarknaden.

Doom

1993 skapade företaget id Software 3D-spelet Doom till PC. I spelet har du ett förstapersonsperspektiv i rollen som en marinsoldat på en militärbas på en planet där något gått snett och det nu myllrar av allehanda monster du ska skjuta på. Första nivåerna av Doom fick ordentlig spridning tack vare att de släpptes som Shareware. Värt att notera är att Doom inte var den första First Person Shootern – id Softwares Wolfenstein 3D använde samma koncept året innan. Doom var tidigt ute med finesser såsom multiplayerspel i form av deathmatch-mode och gav upphov till ett gäng liknande spel såsom Heretix, Unreal, Duke Nukem 3D, Rise of the triads, Quake och så vidare.

Tidigt 1990-tal kunde man köpa så kallade ”multimediapaket” till sin PC. Paketen bestod av ett ljudkort, ofta ett Creative Labs Soundblaster och en cd-romspelare. Både dessa detaljer höjde PC:ns status som en spelmaskin rejält. Nu sveptes de sista konkurrenterna från Commodore och Apple bort från marknaden. Ett av de första cd-spelen som sålde bra var Myst. En annan titel värd att nämna är kusliga 7th Guest där spelaren löser pussel i ett spökhus. Så småningom ingick både cd och ljudkort i datorerna som standard. Nästa stora grej blev dedikerade grafikkort som kunde hantera och accelerera grafik på ett sätt som processorn i datorn inte klarade. Voodoo-korten med tekniken 3dfx var vanliga. Senare, och även i nutid handlar grafikkortsracet om två parter: Nividia och ATI. Tillsammans med utvecklingen av fasta internetuppkopplingar i slutet på 1990-talet och början på 2000-talet börjar vi sakta men säkert landa i nutid där vi kan avnjuta spel mot och med andra människor från hela världen, i 3D-grafik i våra hem. Låt oss avsluta med att titta på hur nätspelandet utvecklats.

Internetrevolutionen

På 1990-talet nådde det världsomspännande nätverket Internet våra svenska hem. Till en början rörde det sig om uppkopplingar via telenätet, modemuppkopplingar med dagens mått mätt långsam hastighet. Fasta uppkopplingar i form av idsn, adsl och fiber växte dock fram så småningom och det öppnade för helt nya former av spelande då man fick ner den så kallade ”pingen”, svarstiden som är viktig i snabbare spel såsom First Person Shooters. Vi bör tillägga att folk spelat spel via nätverk såsom ARPANET och BBS:er långt innan Internet fick genomslag. Nu nådde denna möjlighet den stora massan. Spelare var inte längre beroende av att samlas i någons vardagsrum för att kunna spela tillsammans utan oavsett om man spelade på en dator eller spelkonsol kunde man spela mot andra spelare över hela världen.

MMORPG

En konsekvens av snabbare nätuppkopplingar och fler tillgängliga spelare var stora onlinerollspel, Massively multiplayer online role-playing games (MMORPGs): Fantasyspel som utspelar sig i stora världar med massor av spelare som levlar och gör quests tillsammans. En föregångare på det här planet var Ultima Online från 1997 även om spel som The Realm och Meridian 59 kom före.

1999 släppte Verant onlinespelet Everquest. Det var första MMORPG:et som hade 3D-grafik och satte en standard för genren. 16 år och 21 (!) expansioner senare är det ett av de äldsta spelen som fortfarande körs. Det finns även en privat server,project 1999, som kör originalversionen av Everquest plus de två första expansionerna, Ruins of Kunark och Scars of Velious. Everquest har överlevt flytt till både Sony Online Entertainment (SOE) och senast Daybreak Games. Spelet är dock väldigt olikt hur det såg ut när det släpptes, vill man uppleva det kan project 1999 som nämns ovan rekommenderas.

2004 kom spelet som krossade allt motstånd och fortfarande är störst, trots att det tappar spelare varje månad: World of Warcraft. Det var en av giganterna inom området, Blizzards, skapelse som snabbt blev populärt tack vare att det tilltalade en stor publik och har låg inlärningströskel. Inget senare MMORPG har kunnat mäta sig med WoW när det gäller antal spelare. Blizzard Entertainment har satt en hög standard i genren och spelarna vet vad de får när företaget står bakom ett spel. De har även släppt populära titlar såsom Diablo-trilogin, Starcraft med flera. World of Warcraft har, precis som Everquest, fått ett antal expansioner som ändrat originalkonceptet något. Även här finns det privata servers att spela på som tar spelaren tillbaka till originalspelet.

Warcraft började som ett strategispel med undertiteln Orcs and Humans som kom 1994. Det fick två uppföljare, Warcraft II: Tides of Darkness från 1995 och Warcraft 3 från 2002. Innan WoW släpptes fanns det alltså redan en etablerad värld, Azeroth, och karaktärer plus en massa lore.

Steam

Tidigare köpte man spel på kassetter, disketter eller skivor. Nu verkar trenden gå mot att man istället köper spel via digitala nedladdningar. Den nya generationens spelare bryr sig inte längre om att få någon box, skiva eller manual med spelet utan allt är styrt via onlineplattformar som till exempel Steam till PC, Xbox Live till Microsofts konsoler och motsvarigheter hos Sony och Nintendo. Där är vi alltså idag. Hur vi kommer att spela i framtiden kan vi bara sia om. Virtuell verklighet har varit på tapeten då och då, men aldrig slagit igenom (se till exempel Stephen King’s Gräsklipparmannen). Nya distributionssätt har öppnat marknaden för så kallade indiespel som skapas av amatörer. Frågan är om vi har fått bättre spel senaste åren? Tyvärr inte. Många nya spel är uppföljare eller består av gamla koncept med ny grafik. Det spelvärlden behöver för att överleva är nya sätt att spela på, nya innovativa spel med djup och där ordentliga resurser lagts på utvecklingen, inte bara hafsverk under tidspress. Då kommer spelandet att tas till nästa nivå. Tills dess kan vi alltid njuta av lite Giana Sisters på vår Commodore 64-emulator.

Källor:

Kent L.S, The Ultimate History of Video Games: the story behind the craze that touched our lives and changed the world, Prima Publishing (2001)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppa till verktygsfältet